En grådisig eftermiddag vid huvudentrén till Stadium Arena.

Tioåringen som firas på söndag med fri entré till matchen mot Wetterbygden och toppas med en hyllning till David Bergström fotas med byggpappan i förgrunden.

Det är inte så att Bosse Sundberg poserar tyst.

Artikelbild

| Johanna Källman firar ett av gulden som säkrats i Stadium Arena.

Som klubbdirektör hade han alltid nära till ett laddat citat utan någon större oro att stampa på ömma tår.

Nu är han mest supportern men åsikterna är fortfarande många – och svåra att hålla tillbaka.

– Vad det står på visitkortet? Jag är inte lika upptagen idag men jag jobbar i huvudsak med fastighetsutveckling. Sedan 2009 är jag köksförsäljare och så sitter jag som suppleant i IFK Norrköpings styrelse och i Norrköping Arena AB:s styrelse.

Det helägda dotterbolaget som driver och förvaltar Stadium Arena.

Artikelbild

| Gee Gervin senior och junior firar SM-guldet.

Multihallen som Sundberg jobbade fram och bröt ny basketmark med i Sverige.

– Jag vet inte om det var en dröm. Mer en insikt hur dåliga kommunens faciliteter är. Basketen är en underhållningssport. Hela arenaidrotten gick mer mot att erbjuda en upplevelse. Jag hade idén redan 1995 men fick en skopa ovett.

Artikelbild

Varför?

– Jag tyckte vi skulle bygga på Getängen, bakom Linghallen. Det var idioti, tyckte många, när Himmelstalundsfältet fanns. Tanken från början var inte en multihall, utan en arena för basket med restaurang, service och det som hockeyn hade gått i bräschen för. Jag var bland annat och träffade Håkan Loob, berättar Sundberg.

Artikelbild

Fornlämningar på Getängen tvingade Sundberg att tänka om men den nya riktningen ledde inte mot Himmelstalund nu heller.

Sundberg skissade på andra uppslag och det var först när han kom i kontakt med friidrottsklubbarna Tjalve och NFIK som det växte fram att flytten skulle gå ett par hundra meter från Mässhallen.

Artikelbild

– Jag sa till kommunen att det är bättre Dolphins tar hand om det här så hyr ni av oss för samma peng som ni tänkt hyra en friidrottshall. Jag såg möjligheter att driva en hall som Dolphins skulle äga. Det fanns en affärsverksamhet helt enkelt.

Blev det så bra som du trodde?

– Ja, men man kan alltid göra saker ännu bättre. Det har varit så många olika sorters evenemang. Det visar att hallen funkar. Vi har fått mycket beröm av lag som kommer utifrån som till och med säger att det är en av de bästa hallar de sett i sitt format.

Används arenan på rätt sätt?

– Det tycker jag. Att det har blivit mindre sportevenemang beror på att Dolphins växte in i sina lokaler. Vi har en ganska stor verksamhet. Den här storleken av arena tar mellan 2 500-3 000. När vi pratade fanns det en efterfrågan för hallar som tar 2 000. Det har blivit mindre konserter men det kanske beror på att vi inte har råd med organisation som jobbar uteslutande med det. Sporten har överordnat det, funderar Bosse Sundberg.

Förutom basketen är det ett digert smörgåsbord med sporter, tävlingar och mästerskap som avgjorts.

SM i friidrott, Götalandsmästerskap, pingis-SM, Starke man och varje sommar invaderas arenan av tusentals sportscampare.

Bosse Sundberg konstaterar att den välanvända arenan är stryktålig.

– Vi bestämde för att bygga med slitstarkt, hållbart material. Det är mycket betong i gångar och i omklädningsrummen. När man går där kan man inte tro att det är tio år gammalt. Mellan 60 och 70 kommuner var och tittade på arenan första åren. Jag har varit med och bollat i bland i Östersund och Sundsvall. Det är fortfarande en arena att kopiera. I Luleå är det väldigt mycket inslag från arenan.

Vilket är det bästa sportsliga minnet?

– Svårt. Jag tycker fortfarande att mitt bästa minne är från Himmelstalundshallen 1998. 2010 var kul. Tycker att invigsdagarna var bra som helhet med en bra blandning med matcher och evenemang. Sedan finns det delar i det sportsliga som kan poppa upp. Semifinalen mot Solna var en riktigt rysare, när vi vände. Det finns ett antal saker men inget som Himmelstalundshallen 98. Det var så speciellt med mycket folk. Ericsson hade precis lagt ned, det var en domedagsstämning som gjorde att det blev extremt påtagligt. Det var mer än skön känsla än eufori.

Bosse Sundberg gick så långt för ett par år sedan att han ifrågasatte om Dolphins har något existensberättigande.

Anledningen var ett klent intresse och många tomma bänkrader.

– Trots en bra produkt misslyckas vi att attrahera en bra publik. Man kan känna: ”Skulle vi ha skalat ned arenan och förstått att vi inte kommer ha mer än 7-800 i snitt? Organisationen måste försöka komma upp i 1 500. Min uppfattning är att i en tunn organisation har det jobbet fått ge vika. Det skulle behövas en consumer manager, någon som jobbar med publikfrågan. Du måste jobba lika hårt inför varje match, se det som ett evenemang. Annars försvinner du i bruset.