Det är visserligen 30 livlinor kvar innan det är dags att summera – om det nu är någon tröst för Vita Hästen och dess supportrar.
Men säg så här: det ser inte bra ut.
Definitivt inte i tabellen, där jumboplatsen cementeras ytterligare. På isen ser det stundtals hyggligt ut men det räcker inte. Inte när de insatserna ständigt överskuggas av svackor eller misstag som gör att baklängesmålen trillar in.
Eller som nu mot Karlskrona: matchen hade knappt börjat innan det stod 0–2 på tavlan. Den chockstarten för Hästens del satte tonen på något sätt och i drygt halva matchen kändes det som klasskillnad mellan lagen.
Men Hästen gnetade sig in i matchen och fick till både nerv, tryck och en kavalkad av missade chanser. Det var stolpe, ribba och öppet mål men pucken ville något annat.
Det är en djävulsk blandning av oskicklighet och otur som ofta verkar drabba lag långt ner i tabellen. Men en tabell ljuger sällan och förmodligen är det mer oskicklighet än otur i den där förlorarmixen.
På något vis känns det som om Vita Hästen måste göra en hundraprocentig insats för att få lite poäng med sig. Det är snudd på maxkrav på varenda gubbe för att jobba hem en seger. Och då kan man ganska enkelt konstatera att Hästen inte är hockeyallsvenskans stjärntätaste gäng. Snarare tvärtom.
Och på tal om stjärnor: Var är Marcus Eriksson?
Vad har hänt med Christopher Fish?
Vita Hästen jagar nytt blod till truppen men det är lättare sagt än gjort med en tunn plånbok. Personligen hade jag önskat att Simon Mitman inte hade varit så jädra förtjust i trav att han var tvungen att sluta spela hockey, men det är ju som det är med det. Jag hade dock älskat att få uppleva hans tacklingar och "humör" en säsong till.
Precis när jag hade skrivit hit kom beskedet att Daniel Josefsson återvänder till Vita Hästen.
Jag tror det blir bra. Även om Josefsson inte har spelat hockey på ett tag vet man vad den 37-årige backen kan leverera i form av lugn och rutin – och en småländsk bringa uthuggen i sten.
Han själv känner också till klubben efter sina år i Norrköping och behöver ingen startsträcka på det sättet.
SN 17 lyste med sin frånvaro på ståplats mot Karlskrona. Jag vet inte om det var någon organiserad "strejk" men jag misstänker att det har att göra med Orange Day. Vita Hästen stöttade FN-projektet mot kvinnovåld genom att spela med orangea dresser den 25 november. "Problemet" är att det är KHK:s vanliga kulör, och en rimlig gissning är att fansen tyckte det var dålig fingertoppskänsla att det inte gick att byta motståndare för just den här speciella matchen.
Det får väl ses som en markering mot styrelsen men den protesten gagnar ju inte direkt spelarna på isen.
Vita Hästen bör nog försöka hålla ihop styrkorna om den här säsongen ska landa väl.