LÄS MER:"Alldeles för enkelt"

LÄS MER:De var bäst i lagetSå vet även Vita Hästen hur det känns att bli nollat 2019. Det var en vanlig ovana för laget under 2018, men det nya året har inletts på ett helt annat sätt för jumbon.

Och i ärlighetens namn var insatsen på Hovet inte heller så dålig, trots AIK:s 5–1.

Artikelbild

Inte minst den första perioden var, åtminstone offensivt, rikitgt bra av "Hästarna" som hade fart och skapade lägen – utan att få den utdelning man riktigt förtjänade. Och när Viktor Kokman hade en lite mänskligare första period (han har varit bra länge annars) fick hemmalaget det grepp man behövde och kunde spela på det.

Och lite där fanns väl också skillnaden mellan lagen. Skillnaden mellan toppen och botten. Och då menar jag inte målvaktsspelet utan styrkan i kampen framför målen.

De kamperna vann AIK de allra flesta, utan att vara särskilt bra i övrigt.

När hemmalaget skapade utrymme för skott var det allt som oftast en svart spelare först framför Kokman. Som skymde. Som tog returerna. Som bara var i skottlinjen och störde i största allmänhet.

På samma sätt som Vita Hästen inte var det lika ofta på andra sidan isen.

Där märks det fortfarande i den här typen av matcher att Vita Hästen saknar en tung pjäs som kan gå i täten och bana vägen. Man vinner ju inga matcher utan trafik på kassen som alla hockeytränare med hävd alltid mycket riktigt noterar.

Att förlora borta mot AIK är egentligen något Hästen säkert hade kunnat hantera, det är trots allt inte många lag som åker till Hovet och håvar in poäng, men problemet är tabelläget man har med sig från höstens ökenvandring.

Man har inte råd med så många nollor till om det ska finnas minsta lilla chans att står för "the great escape" och ta sig ifatt två lag innan grundserien är färdigspelad.

17 poäng som mest har i alla fall krympt till nio, och i och med att Vita Hästen hade övriga resultat med sig den här kvällen är det oförändrat. Spelet har sakta men säkert lyft och bara att laget är med i kampen igen är en seger i sig med tanke på hur läget varit.

Visst, nio poäng är fortfarande nio poäng. Men ändå.

Det har i alla fall minskat och nu finns en känsla av att det går att tro på igen – det märks både på isen och på läktaren. Och skulle det inte bära hela vägen, vilket ändå är det mest troliga, så är det viktigt att ha en vinnande känsla med sig in i kvalspelet också.

Framför allt har man städat bort många defensiva misstag som var betydligt vanligare i början av säsongen. Offensivt gör man det också långa stunder bra, det fanns både en fart och kreativitet på Hovet som jag också tycker är en sak som vuxit med tid, självförtroende och lite segrar.

Det var bara det där med att vinna kamperna runt målen ... Och det är visserligen inte så "bara".