Hon berättar – om svåra olyckan: "Var säker på att jag skulle dö"

Hon berättar – om svåra olyckan: "Var säker på att jag skulle dö"

Norrköping
Lästid cirka 6 min

När Rumyana Tholander drabbades av en allvarlig arbetsplatsolycka hade hon förtroende för att den rättsliga processen skulle gå hennes väg – i stället upplevde hon att ingen lyssnade och ärendet lades ned. Nu kritiserar hon systemet. "De här månaderna har varit en mardröm för mig och ingen tar ansvar", säger hon.

Den 26 januari i år hände det som inte får hända. 56-åriga Rumyana Tholander var på jobbet, hos en kund och städade, när olyckan inträffade. Hon var klar med arbetet för dagen och tog sina saker i handen och gick mot trappan. När hon gick ut genom dörren, som låg i direkt anslutning till trappan, lossnade dörrhandtaget och hon föll baklänges nedför den drygt sex meter långa trappan.

– Jag var säker på att jag skulle dö. Det var sekunder, men det kändes som att det gick så långsamt, säger Rumyana.

– När jag hörde ljudet tänkte jag att de måste ha vält en byrå, så högt lät det. Men sen hörde jag hennes skrik, det var hjärtskärande, säger Rumyanas man Mikael Tholander, som också är hennes kollega.

undefined
Det var den här trappan Rumyana Tholander föll baklänges nedför, när handtaget lossnade.

Rumyana fick spendera 18 timmar på akuten.

– De trodde att jag hade brutit nacken eller ryggraden, men det visade sig att jag hade brutit foten på två ställen och hade ett avdraget ligament i fotleden.

undefined
Efter fallet var Rumyana blåslagen. Hon hade brutit foten på två ställen, dragit ett ligament och behövde operera bort en ofarlig tumör i huvudet som tagit skada av fallet.

För Rumyana fick fallet i trappan förödande konsekvenser. Först behövde hon gipsa foten, för att sedan operera bort en ofarlig tumör i huvudet som tagit skada av fallet. Totalt behövde hon vara sjukskriven i sex månader. Under den tiden började hon fundera, vem är egentligen ansvarig för olyckan?

Efter första operationen började hon undra varför hon inte fick någon återkoppling från Arbetsmiljöverket.

– Jag lämnade in rapporter till olika administrationer och var tålmodig och väntade. Polisen kontaktade mig efter drygt en och en halv månad.

undefined
Rumyana Tholander kände sig lugn och trygg med att allt skulle gå bra. "De här månaderna har varit en mardröm för mig och ingen tar ansvar", säger hon.

Men väntan fortsatte och hon började ringa runt till Arbetsmiljöverket och polisen för att få svar.

– De sa att de inte hade ett sådant ärende, sen fick jag reda på att det var nedlagt och att varken polisen eller Arbetsmiljöverket ansåg att det som skett var fel.

Visserligen gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion på företaget Gomér & Anderssons lokaler i Norrköping, där olyckan inträffade och krävde efter inspektionen bland annat åtgärder gällande trappavsatsen.

Caroline Svantesson, inspektör på Arbetsmiljöverket, berättar att Arbetsmiljöverkets jurister, för att skriva en anmälan, vill se en direkt orsak till det inträffade, till exempel att företaget varit medvetet oaktsam eller medvetet underlåtit att genomföra åtgärder, något som de upplevde som svårt att utreda i det här fallet.

– Den brist vi såg i lokalerna var att det var en för liten trappavsats.

Några dagar efter olyckan inträffat åkte Rumyanas man Mikael tillbaka till företaget för att prata med personalen och fota trappan. Han valde att spela in samtalet.

I videoklippen hör man hur personalen berättar att de har vetat om att handtaget varit trasigt i ett år och att det har varit svårt att laga. Mannen i videon säger även att "Det kunde ju ha varit någon av oss" och "Hon kunde ju brutit ryggen och nacken".

– De hade inte sagt någonting alls till oss om att handtaget var trasigt. Vi har sagt till både polisen och Arbetsmiljöverket att vi har videoklippen, men ingen har velat se dessa, säger Rumyana.

Att ansvariga på företaget skulle varit medvetna om att handtaget var trasigt håller absolut inte Gomér & Anderssons Vd Bo Håkan Rystadius med om. Han menar att de inte hade en aning om det, och att det är tråkigt att olyckan skedde i deras lokaler. Han meddelar också att de har åtgärdat de brister som Arbetsmiljöverket påpekade.

När de gäller videoklippen förklarar Caroline Svantesson på Arbetsmiljöverket att det är material som är mer relevant för polisen.

– Vår roll är inte att utreda ansvarsfrågan, det ligger på polis och åklagare. Vi ställer inte krav riktade till individärenden utan krav ställs till arbetsgivaren som ska arbeta för att alla arbetstagare har en sund och säker arbetsmiljö, säger hon.

undefined
Rumyana Tholander föll baklänges i en trappa på jobbet. NU kritiserar hon systemet och anser att ingen tar på sig ansvaret för olyckan.

Rumyana upplevelse är att ingen lyssnar på henne.

– Jag tror på demokrati och på personerna som arbetar med högre administration men jag kanske är dum. Jag kände mig lugn och trygg med att allt skulle fungera som det ska, säger hon och fortsätter;

– Jag är inte svensk, men jag är intelligent nog att kolla upp vad som är rätt och fel. De här månaderna har varit en mardröm för mig och ingen tar ansvar.

Anders Wallberg arbetar med att utreda arbetsplatsolyckor på polisen i Norrköping. Det var han som ledde förundersökningen i Rumyanas ärende. Han berättar att de valde att lägga ned ärendet baserat på Arbetsmiljöverkets utredning.

– I samband med att vi utreder ett sådant här ärende tar vi alltid in ett yttrande från Arbetsmiljöverket, som är väldigt vägledande för vår utredning, säger han.

Han berättar att de också gör självständiga bedömningar, men att Arbetsmiljöverkets yttrande väger tungt.

– De är en tillsynsmyndighet med expertkompetens som yttrar sig.

Arbetsmiljöverket har inte som uppdrag att utreda vem som är ansvarig för olyckan, kan det finnas något problem i att deras yttrande väger så tungt för er?

– Nej, men i vår utredning frågar vi om de ser brister som de uppfattar som arbetsmiljöbrott, så utan att peka på någon speciell kan de se om det finns ett misstänkt brott på platsen som skulle kunna leda vidare, säger han och fortsätter,

– Om de gör det är det vår uppgift att se om någon kan anses vara ansvarig för det. Men faller det redan i första ledet, faller ju steg två automatiskt.

undefined
Arbetsmiljöverket gjorde aldrig någon anmälan om misstänkt arbetsmiljöbrott och polisen lade ned anmälan om vållande till kroppsskada.

Han berättar att de inte tog del av videoklippen då de valde att inte gå vidare i ärendet.

Arbetsmiljöverket tar endast del av förstahandsinformation, det vill säga inte videoklippen. Kan man inte missa något då?

– Det finns säkert utrymme för att missa någonting, men jag har utgått från Arbetsmiljöverkets bedömning. Men som jag har förklarat för Rumyana är inte ett nedläggningsbeslut hugget i sten. Det går att begära en omprövning, något de inte har gjort.

Hade de här inspelningarna kunnat göra något skillnad?

– Jag kan inte spekulera i det.

Det kan finnas ett problem i att polisen lägger sådan vikt vid vad Arbetsmiljöverkets utredning visar berättar Matthias Blomberg, sektionschef på Arbetsmiljöverket, som själv var med i beslutsprocessen i Rumyanas ärende.

– De kan fortsätta sin utredning då de kan hålla förhör på ett helt annat sätt, så även om inte vi tycker att det är ett arbetsmiljöbrott kan ju de gå vidare, säger han.

Linda Torving är Vd på Buskhaga städ där Rumyana är anställd. Efter olyckan gjorde företaget en intern utredning och har ändrat sina rutiner framåt.

– Det är alltid hjärtskärande när någon av våra medarbetare skadas på jobbet, säger hon.

Idag arbetar Rumyana som vanligt igen, men hon känner inte att hon har fått en rättvis behandling.

– Vad är det här? Jag bröt foten på två ställen, drog ett ligament och hade blåmärken över hela kroppen. Jag var nära på att dö.