Pierre och Jessica Hampton tillsammans med döttrarna Zoe, 2, och Hope, 5.
Pierre Hampton kliver in i lägenheten i flerbostadshuset intill "Parken". I vardagsrummet väntar hans fru Jessica, med ett vakande öga på döttrarna Zoe, 2, och Hope, 5, som skojar runt i soffan.
Ute på den inglasade balkongen står tavlor uppradade. Där finns kartonger med färger och penslar av olika slag.
Balkongen är bara några kvadratmeter stor, men har blivit den rutinerade basketspelarens egna lilla ateljé. Här kan han sitta – i timmar – och låta fantasin och kreativiteten flöda.
– Jag tycker det är skönt och avkopplande att vara lite kreativ. Jag tror att man mår bra av det och att det är viktigt i alla former. Kanske inte bara att just måla. För andra är det något annat, säger 34-åringen.
För Pierre Hampton har målandet blev ett viktig hobby. Ett sätt att koppla av, tänka på något annat än basket och få vara kreativ. Hur mycket han målar varierar men han uppskattar att det blir omkring tolv timmar i veckan.
Jessica Hampton är glad över att vara tillbaka i Norrköping igen efter många år utomlands och på annan ort i Sverige.
Den kreativa ådran finns i familjen. Hans pappa Richard var bildlärare i mer än 30 år och är en inspirationskälla. Men när Pierre Hampton var liten var det mest sport det handlade om. Det här med att rita och framför allt att måla är något som han lärt sig uppskatta under senare år.
Faktum är att målandet var något han tog upp på allvar under den absolut tyngsta perioden i hans karriär.
För fem år sedan, när hans första dotter Hope bara var några dagar gammal, fick Pierre Hampton hastigt läggas in på sjukhus efter att ha blivit allvarligt sjuk.
Det visade sig att han hade drabbats av en blodförgiftning och han fick ligga på sjukhus i en månad. Först två veckor i Lettland, där han spelade vid tillfället, sedan ett par veckor till på infektionskliniken i hemstaden Örebro.
– Det var riktigt illa. Jag gick ner från 98 till 86 kilo under de där första två veckorna. I början var jag mest orolig över att jag inte skulle komma hem. Sen var det en process. Jag fick sitta i rullstol, kunde inte gå på flera månader och kunde inte bära min dotter på de första fem månaderna. Det var illa, säger Pierre Hampton som hade kraftiga smärtor i ena höften i samband med sjukdomen.
Han berättar om ett traumatiskt minne som etsat sig fast lite extra. Eftersom han inte kunde gå använde han en motionscykel för armarna för att hålla igång. Han som är van att träna varje dag kände att ett behov att få röra på sig.
– Då vet jag att jag tänkte att jag kommer aldrig kunna spela basket igen. Jag kommer inte ens kunna gå igen. Jag tror till och med att jag grät. Jag tänkte att jag kommer sitta i rullstol för alltid.
Pierre Hampton hade nyligen vernissage i Stadium arena där han visade upp sin konst.
Pierre Hampton och Norrköping Dolphins inleder slutspelet på lördag och ställs mot Södertälje i kvartsfinalen.
Det var under den tunga perioden som han började måla alltmer. Det blev ett sätt att skingra tankarna och sysselsätta sig. Snart blev det en ny hobby. En hobby som han haft nytta av även som basketspelare.
– Jag tror att det hjälper mig. När jag var yngre fick man lite prestationsångest och kunde gå runt och tänka på något i flera dagar. Jag var väldigt överanalytisk. Nu känner jag att jag kan göra det här och komma bort från de där tankarna lite. Det blir ett sätt att fly undan.
Med tiden blev hans tillstånd bättre och efter några månader var han uppe på benen igen. Han missade hela den säsongen och hade mer eller mindre bestämt sig för att sluta spela basket.
Men ett samtal från tidigare Dolphins-coachen Adnan Chuk, som då hade tagit över Jämtland, ändrade allt.
– Hade jag inte fått det samtalet så hade jag nog slutat. Det hade jag nog gjort. Han tyckte jag var för ung och för bra för att sluta spela då och ville att jag skulle komma till Jämtland.
Hans största supportrar. Jessica Hampton och döttrarna Zoe, 2, och Hope, 5 missar inte en hemmamatch när Pierre spelar. "Barnen tycker det är roligt. De gillar evenemanget, och att springa och leka efteråt", säger Jessica.
"Jag vill att det ska var mycket färg och det ska vara glatt. Jag tror det kommer ifrån att jag är en väldigt glad person. Jag håller mig borta från det mörka och det är väl lika bra för just nu är världen ganska mörk generellt kan jag tycka", säger Pierre Hampton.
Det blev fyra säsonger i Östersund, där Pierre Hampton var en av klubbens absoluta nyckelfigurer, innan familjen som då vuxit med Zoe, kände att det var dags att flytta närmare släkt och anhöriga i Norrköping, Finspång och Örebro.
– Det var jättefin natur däruppe, men vi saknade stadspulsen lite och jag är ju härifrån. Vi kände att det var så trevligt varje gång någon kom på besök där, och att det blev mer och mer jobbigt varje gång någon åkte därifrån. Efter somrarna blev det mer och mer tungt att åka tillbaka upp dit, säger Jessica Hampton.
Pierre Hampton återvände till Norrköping Dolphins i somras. Han spelade även i klubben 2012-14.
Resorna var en annan faktor som spelade in. Som spelare i Östersund blev det många timmar och många nätter på resande fot i samband bortamatcher. Nu kan Pierre Hampton ofta åka och komma hem samma dag när laget spelar på bortaplan, och får betydligt mer tid tillsammans med familjen.
– Jag har fortfarande inte vant mig. Jag får jättemycket mer tid med familjen. Det var också en av anledningarna till att vi inte flyttade utomlands igen. Det är jätteskönt att ha släkt och vänner nära sig. De uppskattar det också, och jag vet att barnen gör det med, säger han.
34-åringen skrev på ett tvåårsavtal med Dolphins i somras och återvände därmed till klubben som han representerade mellan 2012 och 2014. Planen är att fortsätta spela så länge kroppen tillåter det. Den här säsongen inledde han med åka på en bristning i lårmuskeln det första han gjorde, men därefter har det mest handlat om mindre skavanker och han har kunnat spela regelbundet.
– Jag vill spela så länge jag kan. Blir det två år till så är ju det superbra. Vi får se vad kroppen orkar. Nu är det slutspel och jag tycker fortfarande att det är lika kul, är lika nervös och lika taggad. Jag tror att så länge tävlingsmänniskan i mig finns och man hatar att förlora, så vill man spela. När den är borta, då är det dags att göra något annat, säger Pierre Hampton.
Norrköping Dolphins inleder slutspelet på lördag och möter Södertälje i kvartsfinalen. Pierre Hampton ställs då mot sin tidigare coach Adnan Chuk, som numera leder Södertälje.