Det var framgångar på landsbygden och de nerslitna tidigare industriregionerna, rostbältena, som gav Donald Trump segern i valet 2016. Det var de äldre på landet och i de engelska småstäderna som gav Brexitanhängarna majoritet för utträde ur EU samma år.
Men varken Trump eller Brexit löste landsbygdens eller avfolkningsbygdernas problem. Där finns nämligen ingen quick-fix à la Brexit eller Trumps storvulna löften.
Lite av detta ser vi också när landsbygden, med all rätt, hamnar i centrum för vår valdebatt. Även här lanseras alltför många alltför enkla lösningar:
SD tror att landsbygdens problem kan lösas med sänkta diesel- och bensinskatter. M lovar lokalt att lösa väg- och markfrågorna på 100 dagar och L vill stoppa vindkraften. Gamle centeravhopparen Staffan Danielsson hjälper KD starta nytt Bondeförbund för att locka missnöjda bönder. De ger sken av att det handlar om att minska vargstammen och dubbla självförsörjningsgraden. Ökad självförsörjning behövs, men är ingen lätt sak i en gemensam europeisk jordbrukspolitik och marknad.
Nej, så enkelt är det inte.
Då är inriktningen hos centern och socialdemokratin mer intressant. Mer strukturell, mer inriktad på en bredare långsiktig strategi. Rätt men inte helt lätt att genomföra.
Allra mest handlar det om hur vi ser på landsbygden. Då duger inte offerkoftan. I själva verket är det ofta redan nu lika bra att bo utanför städerna som inne i centrum. Arbetslösheten är ofta lägre (länets lägsta arbetslöshet finns i Ydre och Kinda), boendet billigare och miljön bättre. Enligt färsk forskning är små kommuner effektivare och levererar bättre skolresultat än stora.
Problemet är att ungdomar ofta flyttar när de ska plugga vidare i och med att gymnasie- och högskoleutbildning saknas.
Ska landsbygden kunna leva handlar det om att göra det möjligt för barnfamiljer att flytta tillbaka när studierna är klara, för äldre att bo kvar och så vidare. Då blir uppgiften större än diverse quick-fixlöften.
Då handlar det om att utveckla ett diversifierat näringsliv, gärna med de gröna näringarna som grund, men också med infrastruktur för digitalisering som gör det möjligt för fler att bo och jobba.
Då handlar det om barnomsorg, skola och bostäder för att göra det möjligt för fler att bosätta sig och lösa utmaningen att bl a rekrytera anställda till offentlig verksamhet.
Då handlar det om att dra fördel av den nödvändiga klimatomställningen, inte låtsas som att landsbygdens framtid bygger på fortsatt fossilanvändning eller vindkraftsmotstånd. Här går många bönder i spetsen för ett offensivt landsbygdsbaserat hållbarhetstänk med effektivisering och återvinning, användning och produktion av sol- och vindel, biogas, biodiesel mm som grund.
Här behöver nog alla partier tänka vidare. Det är väldigt glädjande att kvartetten i Norrköping satsar på nya bostäder och service i Svärtinge, Kolmården, Östra Husby, Arkösund och så vidare. Men därtill behövs en bättre strategi för trafiken.
Vi behöver minska andelen bilar i stan helt enkelt på grund av brist på utrymme när vi blir fler. Ska då de som mest behöver bil få plats att köra och parkera, dvs de som bor på den avlägsna landsbygden och de som måste försörja näringslivet med leveranser, då måste andra avstå från bilen så mycket det går. Därför är regionens satsning på tätare bussturer från ytterområdenas tätorter välkommen.
Men måste det verkligen ske på bekostnad av den glesare landsbygdens kollektivtrafik till jobb och skola, där särskilt barnen saknar bra alternativ? Den samhällsekonomiska kalkylen sätter jag frågetecken för.
Göran Färm
Före detta Europaparlamentariker (S)