Svar
Svar till insändaren Svaret: "Vi förstår att förändringar kan vara utmanande"
Vi vill börja med att bakom det ”fantastiska arbete” står många timmar ”övertid”, många tårar, många utbrända, många sjuka, många frustrerade, många missnöjda, många barn som saknar sina friska föräldrar som kan delta i deras liv, och många många fler. Men såklart verkar det vara svårt för er att veta hur många vi är när ni aldrig ställer fråga om oss till oss utan bara ser vad vi levererar i alla olika system.
Vi kan konstatera att vi vet hur duktiga vi är och att vi är fullt medvetna om vad vi betyder för din mamma eller din pappa. Vi förstår också att utan oss hade ni inte heller funnits. En annan tanke som slår oss är att ni kanske inte vet om är att många funderar på att lämna yrket och frågan är: Vem ska ta hand om din mamma eller din pappa då?
Och nej, ni följer inte utvecklingen noggrant för i så fall borde ni ju veta att det här inte är utmanade för personal och vårdtagare utan helt utmattande! Hade ni frågat oss så skulle vi tydligt förklara vad vi ser som utveckling samt att vi vill utvecklas på riktigt, vilket inte har varit möjligt på flera, flera år. Utvecklingen har istället under många år gått bakåt.
Summeringen av allt blir kanske att vi ska fortsätta vara marionettdockor som ingen bryr sig om. Med plåstret på munnen, tills vi blir helt tvungna att lämna yrket.