De stora rättpsykiatriska undersökningarna genomförs antingen i Göteborg eller här i Huddinge utanför Stockholm.
Det var en fredagskväll i mitten av april som kvinnan överfölls i sin trappuppgång i centrala Norrköping och skadades svårt. Gärningsmannen flydde efteråt, men överlämnade sig nästa dag till polisen och har suttit frihetsberövad sedan dess, som misstänkt för synnerligen grov misshandel.
Nu kan ett åtal mot mannen, som är i 60-årsåldern, vara nära.
– Det är i sluttampen på utredningen, så det lutar åt ett beslut i åtalsfrågan den 24 juni, säger åklagare Pernilla Törsleff, men vill inte fastslå att det faktiskt kommer att väckas ett åtal då.
Pernilla Törsleff är vice chefsåklagare i Jönköping, dit utredningen har flyttats för att undvika en möjlig jävssituation, då offret har jobbat nära rättsväsendet i Norrköping.
Som vi tidigare har berättat har mannen genomgått en så kallad liten sinnesundersökning. Där kom en överläkare i rättspsykiatri fram till att det kunde "misstänkas" att han led av en allvarlig psykisk störning både vid gärningen och vid undersökningen. Därför rekommenderas att mannen ska genomgå även en stor rättspsykiatrisk undersökning.
Om den stora undersökningen kommer fram till samma slutsats kan mannen, vid en fällande dom, inte dömas till fängelse utan ska i stället överlämnas till rättspsykiatrisk vård.
– I det här fallet, om det nu blir ett åtal, kommer utredningen nog att göras efter rättegången, säger Pernilla Törsleff.
– Men om det hade funnits ett fullgott erkännande och en utförlig berättelse så hade den kunnat göras tidigare. Då hade domstolen kunnat besluta att göra undersökningen innan, så att den är klar till huvudförhandlingen.
Men hans inställning är fortfarande att han bara erkänner misshandel av normalgraden?
– Ja, så har jag uppfattat det.
Har han berättat någonting om varför han sökte upp kvinnan?
– Det är ju fortfarande förundersökningssekretess, så det kan jag tyvärr inte kommentera, säger Pernilla Törsleff.
"Hon har fått irreversibla skador", sade den tidigare åklagaren Christina Hildebrand om kvinnan i samband med häktningen i april.
Som vi tidigare har berättat finns en koppling mellan advokaten och mannen. Hon har nämligen varit företrädare för ett dödsbo efter att en anhörig till mannen avled ifjol. En konflikt uppstod mellan mannen och två andra anhöriga. De var oense i frågan om en fastighet i dödsboet skulle säljas eller inte.
Advokaten gjorde bedömningen, efter att ha utrett möjliga alternativ till lösning, att en försäljning var nödvändig för att arvingarna skulle kunna få sina arvslotter.
Mannen motsatte sig det och försökte i januari i år få advokaten utbytt.
Några månader senare skedde alltså överfallet, där kvinnan fick svåra, men inte livshotande skador.
– Hon har fått irreversibla (oåterkalleliga eller bestående) skador, sade åklagaren Christina Hildebrand, som höll i ärendet när mannen häktades i april.
I handlingar från Norrköpings tingsrätt kan vi också läsa att man förra veckan beslutade om så kallad kvarstad, alltså att man säkrar pengar eller värdesaker för att den misstänkte ska kunna betala ett skadestånd efter en möjlig fällande dom. Det handlar om cirka 630 000 kronor, som uppges vara kvinnans skadeståndsanspråk.
Om mannen har de pengarna är oklart. I delar av den lilla sinnesundersökningen, som tidigare har varit sekretessbelagda men nu offentliggjorts, kan vi läsa att mannen är pensionär och lever ensam och relativt isolerat på en ort i Småland. Han är tidigare ostraffad och har innan pensionen yrkesarbetat. Mannen har också har vuxna barn från ett tidigare förhållande och har längre tillbaka i livet bott i östra Östergötland, där han också har släkt.
RÄTTELSE:
Artikeln har förändrats efter publicering.
I ursprungsversionen av artikeln påstods felaktigt att advokaten, i egenskap av boutredningsman, tagit parti för två av dödsbodelägarna. Detta är felaktigt, då advokaten, i sin roll som boutredningsman, agerar opartiskt.
I vissa fall, när dödsbodelägare inte kan enas, kan det vara ofrånkomligt att behöva fatta ett beslut som inte alla kan enas om. I det här fallet ville två av tre dödsbodelägare att en fastighet som ingick i dödsboet skulle säljas. Advokaten gjorde bedömningen, efter att ha utrett möjliga alternativ till lösning, att en försäljning var nödvändig för att arvingarna skulle kunna få sina arvslotter.
Lämnar inte samtliga delägare samtycke till en försäljning har inte en boutredningsman rätt att sälja fast egendom. För detta krävs tillstånd från domstol, vilket advokaten ansökt om.
Advokaten har inte tagit någon av dödsbodelägarnas parti i ärendet. Vi ber om ursäkt för att artikeln innehöll denna felaktiga uppgift.