– De kan in princip gå hem. Och vi kan inte heller tvinga oss med ut när de exempelvis ska röka. Men självklart har vi ett ansvar. Vi försöker till exempel hålla uppsikt vid rökrutan, fortsätter hon, utan att gå in på det enskilda fallet med Mia.
LÄS MER: Tog sitt liv - ett stenkast från vårdavdelningen
Men en person som kommer in med skärskador i handleden, borde ni inte hålla extra koll på en sådan patient?
– Vi gör alltid en suicidskattning utifrån en manual när vi träffar patienterna och bedömer risken. Sedan handlar det om att ta ställning om eventuell tvångsvård, som är reglerad enligt lag. Men bara för att en person utfört en sådan handling innebär det inte automatiskt tvångsvård. Så länge patienten går med på att vårdas och inte uppvisar någon försämring, är det vi har att rätta oss efter.
Här handlar det om en person som uppenbarligen inte bedömdes självmordsbenägen, ändå skedde det. Händer det att ni gör felbedömningar?
– Det är svårt att svara på, men jag har fullt förtroende för de läkare som gör bedömningar och den personal vi har. Där finns inga tveksamheter. När det sker gör vi händelseanalyser som ligger till grund för en lex Maria-anmälan.
Vilka restriktioner har ni när det gäller ägodelar? Patienten vi skriver om hängde sig.
– Sladdar, halsdukar och liknande ska låsas in. När det gäller till exempel snören i kläder, skosnören och duschslangar så tas de bort vid hög suicidrisk, efter beslut av läkare. Men för en patient som har frivilligvård är det här inte tvingande, utan en rekommendation/ordination.