I våras berättade en kvinna, som vi kallade Maria, om hur svårt det var att få hjälp för en missbrukande släkting. Hon hade kämpat i många år. Mannen förlorade sin bostad då fastigheten där hans lägenhet låg revs. Kommunen erbjöd inte någon ny bostad. I stället fick han bo hos släktingar i en friggebod, men det blev en misär under missbruket. Mannen var till slut så svag att han varken kunde stå eller gå.
"De hade inte låtit ett djur leva så här i total misär som han gör", sa Maria till oss.
I flera år hade hon varit i kontakt med socialförvaltningen i Söderköpings kommun för att någon skulle hjälpa mannen, som är drygt 40 år gammal. Hon lämnade in flera orosanmälningar och skickade även bilder som visade situationen.
– Om han hade fått hjälp vid min första orosanmälan så hade både han och anhöriga sluppit så mycket lidande, säger Maria, som nu får stöd av Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, som utrett ärendet.
Socialförvaltningen får kritik för en rad saker, bland för att de inte begärt in läkarintyg och inte heller startat en utredning kring tvångsomhändertagande. Trots att mannen levde i misär väntade socialförvaltningen med åtgärder. Ivo påvisar flera brister i handläggningen. Nämnden har inte begärt in läkarintyg som gäller den missbrukande mannen, trots att det är lagkrav. I stället har man nöjt sig med ett läkarutlåtande, som enligt Ivo troligen inte handlade om samma sak.
Socialförvaltningen har, enligt Ivo, hela tiden försökt att få mannen att vilja ha vård istället för tvångsvård. Eftersom mannen inte varit mottaglig för att söka vård har detta förlängt processen.
Ivo anser att ärendet inte prövats med tillräckligt kritiska ögon. Enligt dem var det inte realistiskt att tro att mannen skulle samtycka till vård i det skick som han var. Dessutom var hans problem kända av förvaltningen. Den dokumentation och kännedom borde ha lett till att en utredning gällande tvångsomhändertagande startats åtminstone parallellt, enligt Ivo.
– Det här känns som en upprättelse. Jag har kämpat och hade rätten på min sida. De saker som de anmärker på är samma saker som jag ifrågasatt länge, säger Maria.
– Om jag inte hade orkat hade han kanske varit död nu, i stället lever han ett liv utan missbruk idag. En förändring har påbörjats för honom. Jag hoppas att kommunen ser över sina rutiner. Det kan göra skillnad för någon annan i framtiden.