Curt Andersson plockar fram protestlistorna. På drygt en och en halv vecka har de fått in uppskattningsvis 1 000 påskrifter – manuellt och digitalt. Målet är 1 500, men samtliga som samlas i Bygdegården i Östra Husby tror att det kommer bli fler.
– Vi vill visa att det finns en opinion för att ändra ett beslut som vi tycker är fullständigt felaktigt, säger Curt Andersson från SPF Seniorerna som tagit initiativ till namninsamlingen.
Det var i början av maj som kommunen meddelade att hemtjänsten på Vikbolandet, som idag utgår från en lokal i Östra Husby, ska flyttas till Norrköping. Lokalen i Östra Husby kommer att finnas kvar och ska kunna användas för luncher och raster, men i början och slutet av sina arbetspass ska personalen in till lokalen i Hageby. Beskedet väckte snabbt reaktioner och många har ifrågasatt nyttan med flytten. Verksamhetschefen medgav att det sannolikt skulle innebära en högre kostnad, men att den var nödvändig för att försöka få en illa fungerande verksamhet på fötter.
Några som reagerat är de pensionerade sjuksköterskorna Gunilla Fredriksson och Mona Krieg. De tycker att det är viktigt att hemtjänsten finns kvar lokalt och de delar inte alls bilden av en enhet med många brister.
– Vi borde ha hört om det fanns klagomål på hemtjänsten, sådant sprider sig i en sådan här bygd. Men vi har inte hört någonting, säger Gunilla Krieg.
Hon får medhåll av hemtjänstarbetarna Linda Palmqvist och Carolina Dhhibi.
– Vi har inte fått några klagomål från brukarna. Och vi vet fortfarande inte vilka brister det handlar om, säger Carolina Dhhibi.
Verksamhetschefen har tagit upp den hemtjänsttagare som blev utan mat och dryck i 1,5 dygn som ett exempel?
– Vi kan inte säga något om det utan att säga för mycket om brukaren, men just det var ett väldigt speciellt fall, säger Linda Palmqvist.
I övrigt har de fått veta att enheten har många avvikelserapporter, men detta är i sig inget tecken på en dåligt fungerande verksamhet, menar de tidigare sjuksköterskorna.
– Att personalen skriver avvikelserna är i grunden något bra, säger Gunilla Fredriksson och förklarar att detta visar att rutiner fungerar och att personalen bryr sig om sin arbetsplats.
Hon påpekar också att avvikelser kan röra allt från en bil som gått sönder till dokumentationsbrist och inte alltid behöver röra rena vårdbrister.
– Det viktiga med avvikelserapporter är att de följs upp och att man sätter in åtgärder. De ska inte bara skrivas och arkiveras.
En annan av motiveringarna till flytten är att det har varit svårt att rekrytera personal till enheten. Men både Linda Palmqvist och Carolina Dhhibi säger att de under lång tid signalerat om saker som inte fungerat och som de tror kan ha orsakat det "dåliga rykte" som uppgetts som en anledning till rekryteringssvårigheterna. Bland annat har vikarier, menar de, tagits in utan att få någon introduktion och de har heller inte haft inlogg till TES (systemet med schemat över brukare och insatser) eller journalsystem. Detta har lett till att de fått använda sig av handskrivna lappar. Det har också varit många chefsbyten.
Gunilla Fredriksson och Mona Krieg tycker att personalens berättelser i första hand vittnar om ett ledningsproblem och att det är där en förändring borde göras – istället för att flytta enheten till stan.
– All forskning om arbetsmiljö visar att en arbetsplats som inte fungerar behöver stabilitet – inte fler omorganisationer, säger Gunilla Fredriksson.
Curt Andersson håller med och påpekar att de extra pengar som flytten sannolikt innebär skulle kunna användas till att stötta upp verksamheten på Vikbolandet istället.
Flera politiker har nu reagerat på beslutet, som är fattat av tjänstemännen på kontoret och inte av politikerna i vård- och omsorgsnämnden. Gunilla Fredriksson och Mona Krieg har som svar på sin skrivelse till nämnden fått två möten med politikerna. Förhoppningen är nu att mötena och namninsamlingarna ska ge resultat. Den 10 juni avslutas namninsamlingen och den 16 juni ska frågan åter tas upp i nämnden.
– Vad vi vill med den här protesten är att vara lösningsfokuserade. Vi är inte bara sura och arga utan vill vara med och lösa ett problem som de har svårt att lösa, säger Curt Andersson.