– Vi tar oss bara an familjer som har uppenbara skäl för att få skydd i Sverige. Vi hjälper dem praktiskt och socialt, och genom att ta upp deras asylärende på nytt, berättar Stina Hägglund.

– Att försöka hjälpa några som inte har en chans att stanna vore ovärdigt. Då bidrar man bara till ett liv i ett gömsle utan slut, fortsätter hon.

Stöttar ett tiotal familjer

Vi träffar henne och David Larsson i Johanneskyrkan i Linköping. De jobbar båda inom sjukvården, Stina är sjukgymnast och David är sjuksköterska. På fritiden är de aktiva i ett informellt, ekumeniskt nätverk som arbetar med att stötta människor som lever gömda.

Nätverket har funnits i ett par år och består i dag av 20–30 personer. De stöttar ett tiotal gömda familjer,och arbetar också för att väcka medvetenhet om de gömdas situation.

Psykisk press

En del familjer får hjälp med bostad och matpengar av församlingar eller privatpersoner. Andra flyttar runt mellan vänner och släktingar och lever på mycket osäkra villkor.

– De lever ganska isolerade och under stark psykisk press. Många är ständigt sjuka, säger David Larsson.

Nätverkets medlemmar avlastar familjerna genom att till exempel hjälpa barnen med läxor och vara barnvakt. De fixar praktiska saker som att ordna skjuts till vårdcentralen.

– Kontakterna med vården är jätteviktiga för många gömda. Där finns det någon bryr sig om hur de har det, även om det bara är en kort stund, berättar Stina.

Drivs av sin tro

Hon hjälper just nu en familj som levt gömd i tre år med att göra en förnyad asylansökan. David stöttar en ensamstående mamma med tre barn som fick uppehållstillstånd för en tid sedan.

– Jag vill fortsätta att hjälpa dem. Det är en lång resa att skapa ett fungerande liv i Sverige, säger han.

De försöker undvika att stötta familjerna för mycket med pengar.

– De gömda är ofta starka människor som hamnat i en utsatt situation, och det gäller att hjälpa dem på ett värdigt sätt. Vi vill möta dem och bli deras vänner, men om de blir ekonomiskt beroende av oss blir relationen komplicerad, fortsätter David Larsson.

Varför gör ni det här?

– Det handlar om min tro. Jag vet att Jesus skulle ha gjort samma sak i den här situationen, säger David.

– Det är samma sak för mig, det är tron som är drivkraften. Jag kan inte blunda för det som händer de här människorna. Jag har träffat dem, och berörts av dem, och då vill jag hjälpa dem, säger Stina.

Men finns det inte risk för att ni skapar ett orealistiskt hopp om att de ska få stanna i Sverige?

– Det är en balansgång. Vi hjälper dem, men är samtidigt tydliga med att det kanske ändå slutar med att de kommer att bli utvisade, säger Stina Hägglund.

Vi har i demokratisk ordning skapat ett system som avgör vem som ska få stanna i Sverige, och vem som inte får det. Med vilken rätt griper ni in i det systemet?

– Sverige har fått kritik av bland annat Europarådet för att vi utvisar människor som behöver skydd. Rättssäkerheten i migrationssystemet kan diskuteras, jag har mött asylsökande som bara fått träffa sitt juridiska ombud i tio minuter. Vem skulle acceptera det i någon annan typ av juridisk process?, säger Stina Hägglund.

– De människor som vi stöttar har själva valt att gömma sig. Med vår hjälp kan de leva ett anständigt liv, fortsätter hon.

– Det handlar om att vara medmänniska. Vi möter dem, blir deras vänner och gör dem synliga, säger David Larsson.