I våras träffade jag tolv ledande politiker i de fyra Östgötakommunerna Norrköping, Finspång, Söderköping och Valdemarsvik. Vi samtalade om läget ute i kommunerna och om hur de såg på det politiska läget för det egna partiet i riket och i kommunen.
Jag vände mig till politiker i de tre största partierna i riksdagen vilka också är största partier ute i de fyra kommunerna. Socialdemokraterna har ordförandeposten i Norrköping och Finspång och sitter även med i kommunledningen i Söderköping där Moderaterna har ordförandeposten. Socialdemokraterna är det klart äldsta partiet av de tre stora och har närmast totalt dominerat politiken i Norrköping och Finspång.
S har även varit största parti i Valdemarsvik sedan den nuvarande kommunen bildades 1971. Men Socialdemokraterna i Valdemarsvik har inte styrt kommunen särskilt ofta. Den lilla kommunens politiska liv kan historiskt beskrivas som betydligt mer splittrat än vad som är normen i östra Östergötland. En mängd nya små - och ibland större - lokala partier har kommit och gått i kommunhuset under årens lopp.
Under denna mandatperiod har kommunen en koalition där M styr tillsammans med SD, KD och Landsbygdspartiet Oberoende. I Söderköping har Centerpartiet tillsammans med andra borgerliga partier dominerat lokalpolitiken under ganska många år. För närvarande är dock C en spillra av sitt forna jag i Söderköping. Socialdemokraterna har ofta varit största parti i kommunvalen men har bara styrt kommunen vid enstaka tillfällen.
Trots skillnaderna mellan kommunerna så har de fyra ledande S-politikerna markanta likheter. Olle Vikmång i Norrköping, Mats Annerfeldt i Finspång, Tuula Ravander i Söderköping och Lars Beckman i Valdemarsvik förenas inte minst av ett stort socialt engagemang. De sociala frågorna har trängts bort från uppmärksamheten och riskerar att hamna i skuggan då vår inre och yttre säkerhet har överflyglat det mesta. Vilket på många sätt inte är konstigt. Gängkriminaliteten och Rysslands anfallskrig mot vårt grannland Ukraina skapar oro och otrygghet och kräver mycket stora resurser och ansträngningar från statsförvaltningen. Ingen av S-ledarna har några invändningar i sak mot den prioriteringen.
Olle Vikmång i Norrköping sammanfattade perspektiven: "Mycket står och faller förstås med att vi visar ansvar och kompetens att utan skygglappar ta itu med dagens allvarliga samhällsproblem. Ska vi kapa frustrationen och på riktigt stiga ur mörkret och mot ljuset så är det vad som krävs av oss", sa Vikmång.
Lars Beckman i Valdemarsvik berättade om kamrater och släktingar som tydligt stått i vägen för honom själv när han i sin lite halvvilda ungdom varit på väg att ställa till det för sig: "Ibland blir jag lite rädd för att vi håller på att förlora den där ådern av att sätta gränser och handgripligt stötta och stoppa våra ungdomar när så behövs", sa Beckman. "Inskolningen till arbete och egenförsörjning kan utvecklas enormt; det är jag säker på", framhöll Mats Annerfeldt i Finspång.
Socialdemokraterna i de fyra östra kommunerna i länet är sakpolitiskt stabila. Flera av dem uttrycker besvikelse och trötthet över "pajkastningen" och ivern att "skylla alla problem på andra partier" som är så frekvent i rikspolitiken. Här borde också det egna partiet skärpa sig, inget snack om den saken, enligt de fyra kommunala S-ledarna.
Hur slutar då valet 2026? Ingen tror något annat än att det blir tufft och jämnt. Tuula Ravander i Söderköping får sista ordet: "Skillnaden mellan Sverige och Söderköping är väl att M och SD på riksplanet verkar vilja fortsätta att regera ihop", sa Ravander."
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.